Boktips

När man sitter på stranden kan det kännas långt till skogen. Men misströsta inte. En god bok förgyller sommardagarna. Här kommer fyra boktips som jag själv har uppskattat att läsa med ett självklart skog och naturtema.

Lika bra att jag tar det i kronologiskt ordning. Först ut är en riktig klassiker som har fått en renässans. År 1854 publicerades essän Walden av Henry David Thoreau. Den kom senare att publiceras på svenska med titeln ”Skogsliv vid Walden”. I boken berättar filosofen Thoreau om hur har flyttat ut i skogen i en liten stuga som han själv byggt. Där bor han under två år, två månader och två dagar. Han livnär sig på bönodling och ett och annat ströjobb. Men den mesta av tiden fiskar han i de små sjöarna och strövar runt i skogarna som omger stugan. Enligt Thoreau flyttade han ut i skogen för att leva ett mer medvetet liv. Boken har blivit populär inom dagens minimalismtrend eftersom Thoreau bara hade det absolut nödvändigaste med sig i skogen.

60 år senare 1914 kommer Dan Anderssons Kolarhistorier ut. Dan Andersson som växer upp i Grangärde finnmark börjar tidigt skriva och intresset är livet i finnmarkerna. Det är en intressant skildring av det hårda och fattiga livet, men även en vördnad för naturens storhet och skönhet. Dan Andersson var verkligen en naturälskare.

Nästa bok är av den Amerikansk författarinnan Cheryl Strayed. På engelska heter boken bara Wild, men på svenska har den fått en undertitel. Vild: hur jag gick vilse och hittade mig själv. I boken berättar Cheryl hur hon efter en trasig barndom får ett problematiskt liv som vuxen, För att komma till rätta med sitt liv bestämmer hon sig för att vandra 1 800 kilometer av den 4 265 kilometer långa Pacific Crest Trail i USA. När hon ger sig av har hon ingen erfarenhet av att vandra, hon har precis blivit hämtad av sin före detta pojkvän hos sin nya kille där hon börjat missbruka heroin. All förberedelse hon gjort har hon hämtat från en guidebok som handlar om Pacific Crest Trail. Hon är minst sagt oförberedd på de strapatser hennes resa kommer innebära. Under vandringen får vi följa hur Cheryl växer och blir starkare både fysiskt och mentalt. Inte minst får vi följa hennes starka upplevelse av att vara ett med naturen.

Sista boken ut är en helt annorlunda bok som handlar om trädens hemlig liv. Peter Wholleben jobbar som skogsvaktare i Tyskland och har samlat all tillgänglig kunskap om hur träd lever i symbios med resten av den natur där de växer. Det är en fascinerande redogörelse för det intrikata samliv som träd har med varandra och med resten av allt liv som finns i skogen. Allt påverkar, insekter, svampar, djur och träd av andra arter och av samma art. Den skog som verkar var vanligast i Tyskland är bokskogar. I Sverige finns dessa bara i södra delarna av landet.  Jag har bara varit i ett fåtal bokskogar men de är verkligen maffiga.

Costa Rica

Costa Rica är ett unikt land på många sätt. Landet är inte bara ett av de mest välutvecklade av de latinamerikanska länderna. Det var även det första landet i världen att avskaffa sin armé. Det har även en unik ställning internationellt vad gäller miljövård. Det är ett av de länder i världen med störst biologisk mångfald. Det har som mål att bli det första koldioxidneutrala landet i världen till 2021. Hela 23% av landet är reserverat som naturskyddsområden. I Sverige är motsvarande siffra 13%. Det är ett land med färre en 5 miljoner invånare. Trots det omsätter deras turistindustri 1,9 miljarder dollar om året och då främst i form av ekoturism. Vilket är mer än Sveriges turistindustri omsätter. 2015 var exportvärde på Svensk turism 112,6 miljarder kronor.

Mitt förlag är att vi i Sverige ser Costa Rica som ett föregångsland och ser omsorg om naturen som en investering. Idag ses skogen i Sverige i huvudsak som en råvarutillgång, det är alltså timret som är det man ser något ekonomiskt värde i. Men de som livnär sig på ekoturism ser ju förstås att det finns andra ekonomiska värden i en skog.

Jag har hittat lite siffror från 2015 från både skogsindustrin och turistindustrin och om man jämför dessa så ser det ut så här:

Turismindustrin:

165 400 är sysselsatta med turism

112,6 miljarder i exportvärde 2015

Exportvärdet har ökat med ca 7% under 2015

Skogsindustrin:

70 000 sysselsatta

127 miljarder i exportvärde 2015

Exportvärde har minskat med ca 4% under 2015

Som man kan se så är det mer än dubbelt så många som är sysselsatta inom turistnäringen än vad det är inom skogsindustrin. Och än så länge är skogsindustrins värde större, men minskar till skillnad från turismen. Om det är en trend så kommer turistnäringen snart att vara mer värd än vad skogsindustrin är. Räknar man till arbetstillfällen är det redan så. Givetvis menar jag inte att alla turister är intresserad av att uppleva Sveriges natur, men en betydande andel är det enligt undersökningar.

Vad är det då jag föreslår, jo att vi inrättar en helt ny typ av naturskyddsområden i Sverige. De naturreservat och nationalparker vi har idag finns främst till för naturens egen skull. Det är naturen som ska skyddas mot alla hot människan utgör, och det är så klart bra. De naturskyddsområden jag föreslår ska finnas till för människors rekreation och medfödda behov av naturupplevelser. Både svenskar och turister ska kunna utnyttja dessa områden. I ett vanligt naturreservat är allemansrätten inskränkt, men i det här fallet ska allemansrätten vara utökad så att man har rätt att göra mera än vad som är vanligt i ett naturreservat. Saker som är relaterade till friluftsliv men som inte förstör upplevelsen för andra besökare. Särskild hänsyn ska tas till turistnäringens behov för att kunna bygga upp ekoturism. Om man ser hur det har gått för Costa Rica att satsa på miljön så är det en jackpott, landet är det mest ekonomiskt framgångsrika i regionen. Sverige och andra länder borde följa Costa Ricas exempel vi skulle då sannolikt få både bättre ekonomi och bättre miljö.

 

Bilden har jag tyvärr inte tagit själv utan hämtat från https://pixabay.com/sv/

Referenser:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Costa_Rica

https://tillvaxtverket.se/download/18.a42722f156a11d234d6039c/1473248991944/info_0651_webb_tillg.pdf

http://www.skogsindustrierna.se/siteassets/dokument/sa-gar-det-for-skogsindustrin/sa-gar-det-for-skogsindustrin—oktober-2016.pdf

Strapatser och överlevnad

overlevnad-och-strapatser

I mitt förra inlägg listade jag tio aktiviteter man kan ägna sig åt i skogen. Bland dessa fanns varken äventyr, strapatser eller överlevnad. Anledningen är att jag inte tycker att någon av dem är intressanta. Äventyr, visst det kan vara spännande om ens tid i naturen blir äventyrlig. Men vad innebär det egentligen? Det finns även personer som lever på att vara äventyrare. Går man på vildmarksmässa så är i stort sett alla föreläsare antingen äventyrare eller överlevnadsexperter. Ett äventyr är en aktivitet som innebär risker och som har osäkert utfall. Så ser inte min bild av den tid jag tillbringar i skogen ut. Och jag tror även att en sådan bild av friluftsliv kan skrämma iväg många människor som skulle kunna få ut massor av att vara i naturen.

Själv ser jag mig som en del av naturen, det är där jag har mitt ursprung. Mitt genetiska jag är anpassat efter en sådan miljö. Vi människor har ju inte levt i städer i mer än max några tusen år, och när städer var något nytt var det bara en bråkdel av mänskligheten som bodde i städer. Det var faktiskt inte förrän 2008 som mer än hälften av jorden befolkning blev stadsbor.

Att säga att det är en strapats eller ett äventyr att vara i naturen är då för mig främmande. Tvärtom borde det ses som en strapats att vara en längre tid i stadsbebyggelse. Det är ju i naturen som människor slappnar av och blir lyckliga. I stadsmiljö blir man mer stressad och mår inte lika bra. Det är vetenskapligt bevisat att det är så. Då borde man väl inte se naturen som ansträngande och farlig. Det är ju staden som har den inverkan på oss människor. Att ta sig ut i naturen borde ge känslan av att komma hem, att vara i sitt rätta element.

Det finns en viss kategori av naturmänniskor som kallar sig själva äventyrare. Det är människor som gör saker i naturen som är särskilt strapatsrika. De får ofta betalt av någon sponsor för att göra dessa äventyr och kan sedan även leva av att åka runt och föreläsa om hur strapatsrikt och äventyrligt det hela var. Det kan var intressant att höra vad dessa personer varit med om på sina äventyr. Men det riskerar även att skapa ett avstånd till vanliga människor som tror att man måste göra något storartat när man ger sig ut i naturen och att det är jobbigt att vara där. Dessa äventyrare tjänar ju på att göra något som vanliga människor alla skulle göra och att även understryka hur jobbigt och strapatsrikt det hela har varit. Hur skulle de annars kunna motivera att de tar betalt för att föreläsa om det hela?

Sen finns det en annan kategori som ofta dyker upp på vildmarksmässor. Det är överlevarna, de som har skaffat sig expertkunskap om hur man överlever i naturen. Det är ju om man tänker efter en ganska befängd ide. Människan har överlevt i naturen i hundratusentals år. Vi är gjorda för att överleva där. Det är vårt naturliga habitat. Men visst kan man råka ut för en olycka, eller man kan gå vilse. Och vi har glömt mycket av den kunskap som alla hade för några tusen år sedan. Visst kan det vara så att de som håller på med överlevnad bara har ett intresse och tycker att det är kul. Och visst får de hålla på med överlevnad om de vill. Men återigen finns risken att man skrämmer folk till att tro att det är farligt i naturen. Äkta överlevnad behöver man ju träna i stan, det är ju för övrigt en försvinnande andel människor som omkommer i naturen jämfört med hur många som omkommer i bebyggelse. I Sverige är det heller aldrig långt till någon väg eller vattendrag som man kan följa om man går vilse. Jag rekommenderar även att man har mobilen med sig i fall man skulle falla och bryta ett ben eller liknande. Men annars funkar bara helt vanlig naturvana i de flesta lägen.

Min åsikt är att naturen varken ska upplevas som farlig eller jobbig att vara i. Det ska vara helt naturligt att vara där. Om man inte känner en avslappnande känsla när man kommer ut i naturen kanske man har lyssnat för mycket på de som försöker få oss att tro att det är farligt där ute. Det är inte farligt, men många har blivit ovana av att vara i naturen. Vilket inte är bra.

10 saker att göra i skogen

trattkantareller

Är du en person som känner att du gärna skulle vilja tillbringa mer tid i skogen men inte vet riktigt vad du ska göra där? Här kommer en lista med tips med 10 anledningar att ge sig ut i naturen.

  1. Furagering 1 svamp. Ett begrepp som används mycket i engelskan är foraging, vilket betyder att samla ätbart från naturen. Den svenska översättningen blir furagering, vilket historiskt har betydelsen foderinsamling. Men jag har på flera ställen sett att det används på samma sätt som den engelska motsvarigheten foraging. Den mest utbredda formen av furagering i Sverige måste vara att plocka svamp. De flesta jag pratar med gör det i någon form eller har gjort det. Och det finns goda anledningar att plocka svamp. Hösten är ju den vackraste tiden i skogen med alla färger. Luften brukar vara kristallklar och full av fantastiska dofter. Många svampar innehåller dessutom mycket D-vitamin, speciellt kantareller och kan vara en utmärkt källa speciellt för veganer. Om du inte plockat svamp tidigare se till att köpa en bra svampbok och lär dig några arter som du kan börja med. Kantarell är den som de flesta lär sig känna igen snabbt och som man inte förväxlar med någon annan svamp så lätt. Trattkantarell är också en bra matsvamp som man kan hitta i stora mängder om det är ett sådant år.
  2. Furagering 2 bär. Ett annat vanligt höstnöje är att plocka bär. De vanligaste bären att plocka måste vara blåbär och lingon. Men det finns en mängd andra ätbara och goda bär som går att plocka i naturen. Att plocka bär kanske inte är samma nöje som att plocka svamp men jag känner i alla fall en stor tillfredsställelse när jag kommer hem med en hel hink full med blåbär eller lingon. Själva plockandet är kanske inte det roligaste, har man ett bra ställe med mycket bär kommer man förmodligen bara att röra sig inom några hundra meters område. Men det är likväl en naturupplevelse och jag tycker att man gott och väl kan ta pauser ofta och göra annat än att bara plocka när man är i skogen. Jag har beskrivit mer ingående om både lingon och blåbär här och här. Andra bär som kan vara värda är skogshallon, smultron, hjortron, tranbär, björnbär… listan kan göras hur lång som helst- Själv plockar jag mycket blåbär och lingon och mindre mängder av andra bär oftast bara en näve åt gången som jag äter på plats. Nyttigheten är nog det starkaste argumentet för att plocka bär i skogen.
  3. Furagering 3 örter och annat ätbart. Förutom bär och svamp finns även annat som är ätbart och gott i naturen. Framförallt känner jag att jag vill ge mig ut och plocka något på våren. Då är det bladgrönt som gäller. Själv har jag plockat massor med späda nässlor som jag har torkat, dessa smular jag i grytor och annan mat. De bidrar till både smak och är väldigt nyttiga. Kirskål har jag också plockat en hel del, men den tillagar jag på en gång. De som bor lite mer söderut kan även njuta av ramslök på våren. Det finns även fler örter som är ätbara och varför inte plocka ihop sin egen sallad. Genom att även inkludera örter förlänger man säsongen som man kan skörda av naturen rejält. På hösten finns även hasselnötter men då måste man ha markägarens lov innan man plockar. Det är ett passande komplement när man är i svampskogen.
  4. Löpträning. Om ni som gillar löpträning så finns det väl ingen bättre träningsrunda än den som går i skogen. Det stilla lugnet ger en inre frid som gör att löppasset piggar upp mer än annars. Dessutom är den rena luften i skogen ett stort plus. När man anstränger sig öppnar lungorna upp sig och släpper lättare in luft, det gör att det även blir lättar för luftföroreningar att komma in i lungorna. Men i skogen är det minimalt med luftföroreningar det är det bästa stället att springa på. Springer man på en ojämn stig får fötterna parera ojämnheterna vilket bygger upp styrkan i hela nedre delen av kroppen. Detta minskar risken för skador. Om du ska springa, spring i skogen.
  5. MTB. Det finns också de som tycker att cykling är en kul motionsform, jag är mindre förtjust. Men om du ska cykla som träningsform så är vad är bättre än att cykla mountainbike? Det ger en spännande cykling där man själv kan bestämma mycket vart man cyklar. Det blir mer omväxlande än om man cyklar längs någon väg. Se gäller ju samma som för löpningen att luften är renast i skogen.
  6. Promenad. Vill du ha en lite lugnare motionsform så är promenaden perfekt. Det passar alla som kan gå och man kan göra det när som helst om det inte är snöstorm. Fördelarna är egentligen samma som för att ta ett löppass i skogen. Forskning har dessutom visat att man blir lugn och fokuserad av att vara i en naturlig miljö. Att ta en promenad är dessutom det enklaste man kan göra. Bara ta på sig ytterkläderna och köra igång, hur långt man ska gå bestämmer man själv. Bor man inte nära naturen så blir det givetvis lite krångligare men då måste det i alla fall finnas en park i närheten. Lägg rundan så att du blir visuellt exponerad för växtlighet så mycket som möjligt.
  7. Picknick. Packa en väska, en korg eller ryggsäck med fika eller annat ätbart och gå ut i naturen och ha en mysig picknick. På många ställen har kommuner eller privata inrättat eldplatser, där kan man grilla korv och pinnbröd eller kanske något mer avancerat som grillspett. En picknick är alltid mysigt och elden gör något speciellt med stämningen som blir mer magisk. Eldplatsen kan bli basen för kortare utflykter i närheten. Inget är nog mer fascinerande och avslappnande än att se in i en eld som falnar.
  8. Fiske. Att fiska är enormt roligt men kräver lite mer förberedelser. Bor man inte i närheten av någon sjö eller annat vatten måste man transportera sig. Och man måste köpa lite utrustning även om man kan hålla kostnaden på en rimlig nivå om man är nybörjare. Vill man meta är det bäst med levande agn. Det finns att köpa i fiskeaffärer eller så kan man själv leta mask. När man sedan väl kommit ut och börjat fiska så är det det mesta avslappnande man kan göra. Men när man plötsligt får napp blir det samtidigt spännande. Det ger massor med positiva känslor, och fisk vet ju alla att det är nyttigt.
  9. Jakt. Vill man ägna sig åt något som verkligen gör en uppslukad då är jakt grejen. De som håller på är älskar verkligen sin hobby. Men det är samtidigt det som är mest krångligt. Du måste ha jägarexamen och licens för de vapen du behöver. Utrustningen kostar mycket pengar och så måste du ha tillgång till jaktmark. Oftast är det bra att ha tillgång till en jakthund också. När man ska jaga måste man även kliva upp före soluppgången för att ge sig ut och jaga. Med tanke på hur mycket som krävs för att bli jägare måste det bara vara väldigt roligt eftersom det finns 300 000 jägare i Sverige.
  10. Camping. Att tälta i skogen är det bästa sättet att komma riktigt när naturen, och visst kan det ta ett tag att lära sig att somna ute. Med alla ljud och bara ett liggunderlag att ligga på har man inte samma komfort som man har hemma i sitt sovrum. Men det är som med det mesta en vanesak. När man tillbringat flera dygn i naturen blir alla naturintryck det normala för hjärnan och plötsligt är man på en annan våglängd. Man känner sig avslappnad på ett unikt sätt. Man kan varva ner och gå på upptäcktsfärd i skogen. Men som med jakt är det krångligare. Det kräver speciell utrustning och man ska ha gott om tid. Oftast går det åt en hel helg för en övernattning i skogen. Men det kan vara värt det.

Lingon (Vaccinium vitis-idaea)

Lingonvitmossa

I vanliga fall gillar jag inte när man blandar in frukt eller annat sött i maten. För mig hör det söta till efterrätten. Men det finns några undantag och lingon är ett av dem. Att äta pannbiff med rårörda lingon eller varför inte till den stekta strömmingen är verkligen något som förhöjer. Även om lingon förmodligen äts på de flesta platser där det växer förknippar jag det starkt med Svensk mattradition. Att det är på det viset kan ha att göra med att lingon förr var ett mer eftertraktat och använt bär än vad till exempel blåbär var. Lingonets stora historiska popularitet har förmodligen att göra med dess naturligt höga innehåll av bensoesyra vilket är ett naturligt konserveringsmedel. Bären kunde till skillnad mot blåbär lagras mycket lättare under vintern. Bären innehåller så pass mycket bensoesyra att de användes som konserveringsmedel tillsammans med andra frukter och bär. Man blandade helt enkelt lingon i sylt och saft för att förlänga hållbarheten. Det här var en väldigt eftertraktad egenskap på den tiden då socker var en lyxvara som bara överklassen hade råd att frossa i. Ett vanligt sätt att förvara lingonen var som så kallade vattlingon. Man lade helt enkelt lingonen i en glasburk och hällde vatten över tills det täckte lingonen. På det här viset kunde de förvaras mycket länge, tills man ville äta dem. Osockrad sur sylt kunde man även koka vilket också hade bra hållbarhet.

På engelska heter lingon lingonberry. Och man tror att det var vikingarna som förde med sig traditionen att äta lingon till Skottland där bären också växer vilt. Det här visar vilken lång tradition lingonen har här.

Nuförtiden äter vi lingonen mest som sylt, lingondricka, rårörda eller i något bakverk eller maträtt.

Ett nyttigt bär

Lingonet har visat sig vara ett väldigt näringsrikt bär med många positiva egenskaper. Förutom bensoesyran som är konserverande är bären rika på vitaminer och mineraler, betydande mängder av A, C, B1, B2, B3 och grundämnena kalium, kalcium, magnesium och fosfor finns i lingon. Andra nyttigheter är omega 3 och fibrer. Vitaminer är ämnen som är livsnödvändiga för oss människor, men på senare tid har man även hittat en mängd ämnen som inte är nödvändiga för vår överlevnad men som ändå bidrar till god hälsa. En gemensam beteckning på dessa ämnen är fytokemikalier. Fytokemikalierna är molekyler som ingår i växters immunförsvar och skyddar mot skadlig uv-strålning, oxidation av luftens fria syremolekyler (så kallade antioxidanter), virus, svampangrepp, bakterier och skadliga föroreningar. Det skydd som fytokemikalierna ger i växter verkar även ge skydd till oss människor.

En av de fytokemikalier som finns i lingon är quercetin. Quercetin tillhör en grupp ämnen som heter flavonoider och är starka antioxidanter. Quercitin fungerar även som antihistamin vilket lindrar allergiska besvär. Precis som blåbär innehåller lingon antocyaniner som är antiinflammatoriska och dämpar låggradig inflammation i kroppen. Man har även utfört forskning för att se om hela lingon skulle kunna ha några hälsosamma effekter. I ett uppmärksammat experiment delades möss upp i tre grupper, en fick kalorisnål diet, en fick kaloririk diet och en fick kaloririk diet med ett tillskott av lingon. Det visade sig att den grupp möss som fick den kalorisnåla dieten inte så förvånande behöll sin vikt. Den grupp som fick kaloririk diet gick upp i vikt, vilket inte heller förvånade forskarna, men det som förvånade var att den grupp som åt kaloririk diet och samtidigt lingon inte gick upp i vikt. Forskarnas slutsats är att lingon kan vara ett bra supplement för den som vill gå ner i vikt. De möss som åt lingon hade dessutom lägre insulinnivå och lägre blodsockernivå. I själva verket ingick flera bär i studien och det mest anmärkningsvärda var att de möss som fått äta açaibär under studien hade förutom att blir feta även utvecklat fettlever.

Forskning har även visat att lingon verkar hämmande på flera olika typer av cancerceller, bland annat celler från leukemi, tjocktarmscancer och livmoderhalscancer. Tanninerna som finns i lingon har i forskning visat sig ha hämmande effekter på tandköttsinflammation. Det skulle inte förvåna mig om framtida forskning hittar även andra områden där lingon har positiva effekter.

Och så till sist ett recept

På hösten när jag kommer hem från skogen med den första hinken lingon finns det en sak som jag bara måste tillaga och det är lingondricka. Den lingondricka som finns på restauranger ibland är en blek kopia av det du kan göra själv med egenplockade lingon. Här kommer receptet:

2 liter lingon

1 liter vatten

Socker efter smak

Koka bären och vattnet i ca 5 minuter

Kör med en stavmixer för att krossa bären

Sila av bären i en bunke eller annan behållare

Diska ur kastrullen och häll tillbaka bärsaften i kastrullen

Koka ytterligare 5 minuter och smaka av med lagom mängd socker

Skumma av lingondrickan och hälla på rena flaskor

Låt svalna och lagra i kylen

Bärresterna tar jag och lägger i en isbitsform och fryser in, perfekt att ta en lingonisbit i smoothies. När man dricker lingondricka kan man eventuellt behöva späda med vatten.

Så för ditt välbefinnandes skull plocka lingon och njut av dem på det sätt du själv helst önskar.

Källor:

https:// healthyfocus.org/6-proven-health-benefits-of-lingonberries/

http://www.lunduniversity.lu.se/article/lingonberries-halt-effects-of-high-fat-diet

http://www.healwithfood.org/health-benefits/lingonberries-cowberries-medicinal-juice.php

Blåbär (Vaccinium myrtillus)

Vaccinium myrtillus blåbär

Jag förstår mig inte på de som köper dyra gojibär eller liknande för hundratals kronor kilot. Just nu finns nämligen ett helt gratis superbär att hämta i massor. Det är bara att bege sig till närmsta skog med bärplockare och hink. Det är nämligen ett riktigt superblåbärsår. Vår egen frys har blivit så full att vi köpt en liten extra frysbox för att få plats med allt. Ca fem-sex hinkar blåbär har jag plockat och i snitt tar det mig en timme och femton minuter att fylla en hink när jag väl är i skogen. Då har jag ett riktigt bra blåbärsställe som jag åker till. Visst tar det en stund att rensa bären efteråt och så kan det vara så att man har en transportsträcka. Men rensningen går mycket smidigare i år efter att jag skaffat en mackapär som jag kopplar till dammsugaren. Jag häller i bären i en tratt så rensas alla blad och lättare saker bort och åker in i dammsugaren. Kvar blir bara kart och bär med mindre blad som sitter fast. Vilket tar en bråkdel av tiden att rensa. Själva tiden i skogen ser jag som ren njutning, även om det kan vara jobbigt att gå framåtböjd så lång tid när jag är ovan.

När bären är rensade sprider vi ut dem på ugnsplåtar och brickor och lägger i frysen. När de är frysta på ytan kan man lägga dem i plastpåsar utan att de fryser ihop till klumpar. Sen är det bara att ta en näve i gröten, till smoothies eller vad som helst som man tycker skulle passa med blåbär. Vi fryser även in andra sorters bär på det här sättet. Sen när vi har behov av sylt kan man ta av de frysta bären och koka en mindre omgång sylt. Väldigt praktiskt om man inte har tillgång till en kallkällare. Men som sagt nu är vårt frysskåp i köket fullt så en frysbox kommer att ge oss större möjligheter att lagra bär och annat resten av året.

Att hitta blåbär i skogen brukar inte vara några problem om det är som i år ett så kallat blåbärsår. Hela 17% av Sveriges yta täcks nämligen av blåbärsris. De bästa blåbärsmarkerna tycker jag brukar vara i tallskogar som inte är för torra. Blir det för mycket gran kvävs blåbärsriset. Så vet ni inte var ni ska börja, ta er till närmsta tallskog så borde det inte vara några problem att hitta blåbär.

Förr var blåbär en säsongsvara som man åt på hösten. Innan socker blev billigt och vanligt var det svårt att lagra några större mängder blåbär, man kunde torka bären eller koka osockrad saft. De färska bären kunde man koka till en gröt, en tjock soppa eller kräm. Plockningen sköttes av de som inte orkade vara med på skörden. Man plockade bären för hand och lade i ett mindre kärl. Sen tömde man det mindre kärlen i en kont (eller en kunt som man säger i Dalarna:-)), dvs. en korg som man bar på ryggen som en ryggsäck. Konten var gjord av näver eller träspån.

Den bästa belöningen efter en lyckad blåbärsplockarutflykt tycker jag är att fylla en tallrik med blåbär och strö över socker och sen äta med mjölk. De färska bären smakar helt underbart och är mycket godare än upptinade bär. Det kanske är vetskapen att man själv har plockat bären själv som gör dem så goda. Vill ni ha andra bra recept så är Internet fullt av inspiration, så sök bara på blåbär och recept ska du se att det finns massvis med goda recept där ute.

Visst är det skäl nog att plocka bären för att de är så goda. Men ett annat starkt skäl till att äta blåbär är att det är ett mycket hälsosamt bär. Historiskt sett har blåbär använts som medicinalväxt för att behandla magåkommor. Garvämnena i blåbären gör att tillagade bär kan ha en stoppande effekt och är därför en bra behandling mot diarré. Förr kunde man köpa torkade bär på apotek för att använda vid magproblem.

På senare år har blåbär gjort sig kända som en rik källa till antioxidanter. De främsta av blåbärets antioxidanter är antocyaninerna.

Antocyaniner är ett samlingsnamn för en grupp av flavonoider. Antocyaniner är starka antioxidanter och tros bidra till att minska inflammationer i kroppen genom att minska den oxidativa stressen. Antocyaniner finns även i andra bär såsom jordgubbar, tranbär, fläderbär, surkörsbär, kråkbär och hallon. Men det är i blåbär som de högsta koncentrationerna har uppmätts med undantag för kråkbär, men mer om kråkbär en annan gång. Ca 300-800 mg antocyaniner per 100g färska blåbär är vanligt men det finns stora variationer. I Norrland mognar bären långsammare så där är innehållet av antioxidanter högre. Det är antocyaninet som ger blåbäret dess blå färg.

Andra hälsobringande ämnen i blåbär är flavonoiderna quercetin och katekin och även tanniner, ellagitanniner, fenolsyror och mindre mängder C-vitamin.

Cancer:

Blåbär och andra bär skyddar sitt eget DNA från oxidativa skador (syre som reagerar med DNA-molekylen eller cellväggarna) med hjälp av antocyanin och andra antioxidanter. Hos oss människor kan sådana skador leda till mutationer av generna som leder till att cancer utvecklas. När vi äter mat med antioxidanter fungerar de på samma sätt i vår kropp genom att skydda vårt DNA. Forskning har även visat att antocyaniner kan ge skydd mot cancer genom att inducera en process kallad apoptos. Apoptos, även kallad programmerad celldöd är en naturlig process där kroppens celler självdör åp ett kontrollerat sätt. Anledningen till den programmerade självdöden kan ha flera orsaker men en är om mutationer har uppstått i cellens DNA som gör cellen obrukbar. En sådan typ av mutation är när cellen muterar till en cancercell. I normalfall tar kroppen själv hand om celler som har muterat till cancerceller genom att inducera apoptos. Men om apoptosprocessen inte fungerar korrekt kommer cancercellen att dela sig ohejdat istället för att förstöra sig själv. Forskare har alltså påvisat att antocyaniner kan hjälpa kroppen att inducera apoptos av celler som har skadat DNA och som kan riskera att leda till cancer.

Hjärtkärlsjukdomar:

Hjärtkärlsjukdomar uppstår på grund av åderförkalkning, vilket inte har med kalk att göra utan är en process där blodkärlens insidor förtjockas och blir mindre elastiska. Orsaken är en inflammatorisk process där oxidativ stress är en nyckelfaktor. Här gör givetvis antocyaninets antioxidativa egenskaper och antiinflammatoriska effekter stor nytta. Forskning som gjorts för att kontrollera om antioxidanterna i blåbär har hämmande effekter på bildandet av blodproppar visade att det finns en sådan effekt men man kunde även se att effekten bara fanns om man gav en kombination av de tre antocyaninerna cyanidin, delfinidin och malvidin. Tolkningen är alltså att det är bättre att äta hela bär än att försöka isolera en enskild molekyl för att göra medicin av det. Man har även sett minskningar av blodfetter i andra studier.

Diabetes:

Försök har visat att blåbär och antocyaniner kan ha positiva effekter på de med diabetes typ 2. En ökning av insulinutsöndring har uppmätts i försök med odlade bukspottkörtelceller. Det amerikanska odlade blåbäret som är en släkting till det Svenska blåbäret har visat sig öka transporten av glukos in i muskler och fettceller utan att insulin är inblandat. Möss som fått diabetes på konstgjord väg fick avsevärt minskad nivå blodsocker när de även fick blåbärsextrakt.

Ögonen:

Ett av de mer kända områden där blåbär har använts är för att motverka olika ögonproblem. Det finns ett flertal studier som visar att blåbär har motverkande effekt för starr, retinopati (näthinnesjukdom vid diabetes), förändringar i gula fläcken och förbättrat nattseende. Ett tillstånd kallat syntrötthet där de drabbade upplever en trötthet i ögonen med besvär att hitta synskärpa, värk, sveda och klåda i ögonlocken och muskeltrötthet runt ögonen har också visat sig lindras av antocyaninextrakt.

Antibakteriell:

Många bär har antibakteriella egenskaper och i det här fallet är blåbär inget undantag. Blåbär och blåbärsextrakt har visat sig ha skyddande effekter mot både salmonella och stafylokocker. Forskare kunde även visa att bärextrakt skyddade mot flera olika skadliga bakterier än vad de enskilda komponenterna hade var för sig. Blåbärsextrakt har visats sig motverka H pylori som ger magsår, salmonella, stafylokocker, clostridium och streptokocker. Blåbär har även visat sig förstärka de antibakteriella egenskaper som antibiotika har, antibiotikan blir alltså verksam vid en lägre dos om man samtidigt äter blåbär. Dessutom har blåbärsextrakt en förstärkande effekt av antibiotika mot antibiotika resistenta bakterier.

Antiinflammation:

Låggradig inflammation i kroppen är ett tillstånd som man misstänker kan leda till så kallat metabolt syndrom. Det metabola syndromet är ett samlingsnamn för individer som har minst tre av dessa medicinska åkommor: övervikt med bukfetma, förhöjt blodtryck, förhöjda blodsockernivåer, förhöjda blodfetter och låga HDL-nivåer i blodet. Individer med metabolt syndrom löper förhöjd risk att utveckla diabetes och hjärtkärlsjukdomar. Än så länge har man inte enats om vad de underliggande orsakerna till metabolt syndrom är, men de flesta anser att det är felaktig diet och brist på motion som ligger bakom. En följdverkan till felaktig diet kan bli låggradig inflammation i kroppen. Det finns flera studier som pekar på att antocyaniner har en minskande effekt på dessa låggradiga inflammation, de är alltså antiinflammatoriska.

En liten brasklapp är att många av de studier som gjorts inte har genomförts med blåbär utan med blåbärsextrakt av antocyanin där intaget av antocyanin har motsvarat en mängd blåbär som är mycket större än vad man normalt äter.

Blåbär kan inte lösa alla hälsoproblem som man kan tänkas ha, men i kombination med en i övrigt hälsosam kost kan blåbär bidra till ett hälsosamt liv. Om man dessutom själv har plockat blåbären så har man fått både motion och alla de övriga positiva fördelar som vistelse i skogen ger. Så passa på och plocka nu när det finns blåbär i överflöd.

Källor:

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK92770/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bl%C3%A5b%C3%A4r

http://www.barkraft-sik.se/sv/bar/Sidor/Nyttiga%C3%A4mnenibl%C3%A5b%C3%A4r.aspx

Nordliga skogsbär och dess hälsoeffekter” Litteraturstudie genomförd på SIK av E. Berglöf, 2008.

http://mariagutebring.se/bildomat/cafeirishcoffee/blueberries/fakta1.htm

https://en.wikipedia.org/wiki/Metabolic_syndrome

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/slu-prognos-rekordar-for-blabar

Skogsträdgård

Permakultur

Jag har varit på en kurs hur man anlägger en skogsträdgård. En skogsträdgård är inte en trädgård som ligger i skogen. Utan tvärtom en trädgård som efterliknar hur en skog växer. Det mesta som man odlar där ska gå att äta, vissa växter kan tillföra näring och andra locka pollinerare. Grundtanken är att man odlar fleråriga växter som ger ätbar skörd. Då minskar arbetsinsatserna för att så och bearbeta marken innan sådd. Det finns även andra fördelar som att skördesäsongen blir längre och att näringsinnehållet i perenna grönsaker är högre än i ettåriga. Kurshållarnas entusiasm var verkligen smittande och jag köpte några plantor som jag planterat. Hos mina föräldrar i Dalarna står numera två valnötsträd som så småningom kommer att ge massor av valnötter. Och så har de två aroniabuskar som ger nyttiga och goda bär. Här hemma i Sollentuna har jag än så länge bara planterat en lungrot. Men jag sneglar på blomrabatten och har mina planer på vad man kan göra med den.

Kursen gick i Stjärnsund och var verkligen bra. Jag kan rekommendera alla som gillar att odla ätbart att gå den. Läs mera på http://stjärnsund.nu.

Tallstrunt och granskott

Strunt

Just nu blommar tallen. Det kanske inte är så påtagligt som när körsbärsträd blommar. Men kan ända vara bra att veta. Strunt som tallens hanblommor kallas är nämligen ätbara. Jag har själv inte plockat förut, men i år tog nyfikenheten överhand och jag plockade ett par deciliter struntar. Det var lite svårt att hitta bra recept på nätet så jag tänkte att jag kan steka dem med lite vitlök och honung och ha till maten, men det blev inte lyckat. Smaken är ganska fruktigt syrlig med inslag av kåda. Jag kände direkt när jag smakade att det skulle passa bättre som smaksättare i någon efterrätt eller liknande. Nästa försök ska jag nog göra tallstruntsdricka som jag såg ett recept på någonstans.

En annan sak som jag försöker för första gången är grannskottssirap. Recept på hur man gör det har jag sett på många ställen. Granskotten är de ljusgröna nya skott som kommer på våren. Jag har tidigare gjort te av skotten och så brukar jag ta skott och tugga på när jag är i skogen på vårarna. Sirapen är enkel att göra. Man tar bara en glasburk och fyller den till hälften med granskott och så fyller man upp med socker tills burken är full. Sen ska burken stå på en solig fönsterbräda i ett par veckor. Granskotten kommer då att släppa ifrån sig vätska som löser upp sockret så att det blir till sirap. Vätskan från skotten kommer att ge sirapen en syrlig smak av granbarr. Jag har gjort två burkar som inte är klara än. Det ska blir spännande att smaka när det är klart. Om det blir succé så ska jag göra mycket mer nästa år.

Kom ihåg att plocka skott och tallstrunt från levande träd omfattas inte av allemansrätten så fråga markägaren först.

Nässlor

NässlorDen här tiden är nässlorna späda och perfekta att plocka. Nu har jag två helger i rad varit ut och plockat. Första helgen fyllde jag en treliterspåse med frostiga nässlor. Nu i helgen tog jag en matkasse med mig som jag fyllde full med späda nässlor. När de är så här små kan man ta hela växten både stam och blad. Handskar är ett måste även om jag minns att min farmor plockade nässlor med bara händer. Jag vet inte om hon hade något trick eller om hon helt enkelt stod ut med att bli bränd. Enligt gammal folktro kan det till och med vara bra för de med ledgångsreumatism att bränna sig med nässlor. Nässlor har även använts som folkmedicin mot en massa andra åkommor, de eventuella medicinska effekterna lämnar jag till ett annat tillfälle.

Nässlor har även använts som mat under lång tid över hela världen och är väldigt nyttigt. I matlagning används nässlorna med fördel på samma sätt som man använder spenat. Men man kan även koka ett närande örtte på torkade blad. De nässlor jag plockade tog jag en del och förvällde och frös in men den största delen har jag torkat. Man behöver inte använda handskar när man hanterar de torra eller torkande nässlorna. Efter bara några timmar börjar den brännande effekten avta efter plockningen. När jag torkar nässlorna sprider jag helt enkelt ut dem på tidningspapper och vänder dem efter någon dag. Efter några dagar är de snustorra då lägger jag dem i en glasburk. Sen är det bara att ta lite nässlor och smula i grytor och andra maträtter.

Nässlorna är rika på A och C vitamin, Järn, kalium, kalcium och mangan. Bladen har även hög proteinhalt. Fröna är rika på olja men tyvärr är den största delen mättat fett. Dessutom finns ju som i alla vilda ätbara växter en massa annat nyttigt, bland annat så kallade fytokemikalier.

Har du nässlor på tomten och tycker att det är ett jobbigt ogräs. Plocka dem och ät upp dem istället för att försöka utrota dem.

Paleo för själen

PaleoPaleokost är en i raden av olika dieter som dykt upp de senaste åren. Grundtesen är att man ska äta en kost som liknar den man åt på stenåldern. En sådan kost ska vara mer anpassad efter våra genetiska förutsättningar. Vi har helt enkelt levt på en sådan kost under större delen av vår historia och är därmed anpassade efter det. Nu finns det ju en del frågetecken vad man ska äta, stenåldern är ju ett vitt begrepp och man åt helt klart olika beroende på vad som fanns tillgängligt. Jag tycker att det helt klart låter intuitivt riktigt, men det luddiga i begreppet paleo gör det svårt att genom forskning avgöra vilka eventuella hälsofördelar det kan ha.

Min egen inställning till kost är att jag försöker sträva mot att äta mat som är så lite processad som möjligt. Som en del i denna processning räknar jag olika typer av växtförädling och avel. Det bästa är alltså att hitta sin mat i skogen och naturen. Enligt mig är det den nyttigaste maten. Jordbruket är idag mer likt en industri än ett naturligt växtsätt för de grödor man odlar. Men det var inte kost jag tänkte skriva om i det här inlägget. Utan om allt det andra, livet och vilken miljö man lever i.

Som jag beskrivit i tidigare inlägg är det vetenskapligt bevisat att människor som hamnar i naturen får lägre stresshormoner i blodet. Den natur som är bäst på att sänka stresshormonerna är en där det är omväxlande skog och öppna slätter. Min teori som jag inte anser vara så långsökt är att vi är genetiskt anpassade att känna oss lugna när vi är i en miljö som innehåller allt vi behöver för att överleva. Och omvänt när vi befinner oss i en miljö där vi inte har allt vi behöver för vår överlevnad känner vi oss stressade och vill röra och vidare för att komma till ett bättre habitat där vi kan slå oss ner. Denna paleomiljö som man kan kalla det har omväxlande skogar och öppna gräsområden. I skogarna kan vi hitta ätbara växter och annat ätbart och de öppna gräsområdena ger möjligheter att upptäcka bytesdjur på långt håll. Vi trivs även i närheten av sjöar och vattendrag, en god källa för mat och dricksvatten. Vår kärlek till naturen finns alltså inpräglat i vårt DNA, det är inte en slump att vi söker oss till naturen trots att vi idag kan hitta allt vi behöver för vår överlevnad i städerna.

Människans historia sträcker sig tillbaka ca 100 000 – 200 000 år då det man kallar den moderna människan uppstod i Afrika. För ca 30 000 år sedan passerade människan polcirkeln då man följde Lenaflodens lopp genom inlandsisen upp mot dess utflöde i norra ishavet. Jordbruket inleddes för ca 12 000 år sedan och kom så småningom till Sverige för 4000 år sedan. Att vi varit beroende av ett frodigt landskap för vår överlevnad under stor andel av vår historia är en självklarhet. Jordbruket har vi ägnat en mindre andel av vår historia och är därför mycket mindre präglade av det i våra gener.

Följ alltså din natur och ge dig ut i närmaste natur.