PaleoPaleokost är en i raden av olika dieter som dykt upp de senaste åren. Grundtesen är att man ska äta en kost som liknar den man åt på stenåldern. En sådan kost ska vara mer anpassad efter våra genetiska förutsättningar. Vi har helt enkelt levt på en sådan kost under större delen av vår historia och är därmed anpassade efter det. Nu finns det ju en del frågetecken vad man ska äta, stenåldern är ju ett vitt begrepp och man åt helt klart olika beroende på vad som fanns tillgängligt. Jag tycker att det helt klart låter intuitivt riktigt, men det luddiga i begreppet paleo gör det svårt att genom forskning avgöra vilka eventuella hälsofördelar det kan ha.

Min egen inställning till kost är att jag försöker sträva mot att äta mat som är så lite processad som möjligt. Som en del i denna processning räknar jag olika typer av växtförädling och avel. Det bästa är alltså att hitta sin mat i skogen och naturen. Enligt mig är det den nyttigaste maten. Jordbruket är idag mer likt en industri än ett naturligt växtsätt för de grödor man odlar. Men det var inte kost jag tänkte skriva om i det här inlägget. Utan om allt det andra, livet och vilken miljö man lever i.

Som jag beskrivit i tidigare inlägg är det vetenskapligt bevisat att människor som hamnar i naturen får lägre stresshormoner i blodet. Den natur som är bäst på att sänka stresshormonerna är en där det är omväxlande skog och öppna slätter. Min teori som jag inte anser vara så långsökt är att vi är genetiskt anpassade att känna oss lugna när vi är i en miljö som innehåller allt vi behöver för att överleva. Och omvänt när vi befinner oss i en miljö där vi inte har allt vi behöver för vår överlevnad känner vi oss stressade och vill röra och vidare för att komma till ett bättre habitat där vi kan slå oss ner. Denna paleomiljö som man kan kalla det har omväxlande skogar och öppna gräsområden. I skogarna kan vi hitta ätbara växter och annat ätbart och de öppna gräsområdena ger möjligheter att upptäcka bytesdjur på långt håll. Vi trivs även i närheten av sjöar och vattendrag, en god källa för mat och dricksvatten. Vår kärlek till naturen finns alltså inpräglat i vårt DNA, det är inte en slump att vi söker oss till naturen trots att vi idag kan hitta allt vi behöver för vår överlevnad i städerna.

Människans historia sträcker sig tillbaka ca 100 000 – 200 000 år då det man kallar den moderna människan uppstod i Afrika. För ca 30 000 år sedan passerade människan polcirkeln då man följde Lenaflodens lopp genom inlandsisen upp mot dess utflöde i norra ishavet. Jordbruket inleddes för ca 12 000 år sedan och kom så småningom till Sverige för 4000 år sedan. Att vi varit beroende av ett frodigt landskap för vår överlevnad under stor andel av vår historia är en självklarhet. Jordbruket har vi ägnat en mindre andel av vår historia och är därför mycket mindre präglade av det i våra gener.

Följ alltså din natur och ge dig ut i närmaste natur.