Guttation

GuttationPå bilden ser ni undersidan på en klibbticka. Dropparna som man har samlats på undersidan är resultatet av ett fenomen som heter guttation. Växter använder guttation för att transportera vätska upp från marken och ut i hela växten, och ut på ytan. Om luftfuktigheten är tillräckligt hög kommer inte den fukt som hamnar på ytan att avdunsta utan samlas som droppar. Det är lätt att missta dropparna för dagg.

Av någon anledning bildas droppar av guttation på undersidan av klibbtickor utan att det är speciellt hög luftfuktighet. Det är därför vanligt att man ser klibbtickor som har fullt med droppar på undersidan. Det är förstås inte från marken utan från den gran som klibbtickan sitter på som fukten kommer. Det kan man känna på smaken vilken är uppfriskande och har aningen ton av kåda. Nästa gång du ser en klibbticka med droppar på undersidan rekommenderar jag att ni smakar på dem.

Välkommen våren

AlblommorNu är det hög tid att Skogskraft vaknar upp ur vinterdvalan. Det har inte hänt något på bloggen under vintern. Delvis beror det på att jag inte har varit ute i skogen så mycket. Mina tidiga helgmornar funkar inte när det är kolsvart ute. Sen har det tagit lite tid nu på våren att komma igång. Men nu är jag igång i alla fall och jag kickstartade i helgen när vi var till Dalarna. Det har blivit en hel del tid ute i naturen. Jag har letat efter tecken på att våren är på gång. Och visst är den på gång. De flesta träden har knoppar och Alen ligger i täten, där har hängena redan utvecklat pollen. Att den är så tidig beror förmodligen på att den lever i symbios med en bakterie som binder kväve från luften åt alen. Tyvärr har alen litet nyttovärde som matväxt. Det är väl bara till rökning som alspån används.

Något som jag så spår av men som inte riktigt var klart för att plockas är nässlorna. Det fanns halvcentimeter stora nässlor som inte var riktigt stora nog för att vara värda besväret. Men jag är sugen på att åka upp igen så snart som möjligt. Det enda jag plockade var en massa klibbtickor som jag skivade och som ligger på tork nu. De är väldigt sega så jag orkade inte skiva alla. Det är som att skiva gummidäck ungefär. Men en hel del ligger på tork just nu. När jag gör te på sprängticka lägger jag även i några bitar klibbticka. Det ska enligt forskning göra susen för immunförsvaret.

Instagram

Soluppgång

När jag är ute i skogen brukar jag ta en hel del bilder för att ha till bloggen. Men alla bilder hamnar inte på bloggen även om vissa är bra. De på bloggen beskär jag också för att de ska passa det format jag har på bloggen. Men jag tänkte att det vore roligt att visa upp de bilder jag gillar även om jag inte vill visa upp dem på bloggen. Därför har jag skaffat ett Instagramkonto. Om man söker på skogskraft på Instagram borde man hitta dit.

Klibbticka (Fomitopsis pinicola)

Kibbticka

Med ett växande intresse för tickor har jag varit ut i skogen några gånger för att försöka hitta klibbtickor. Det är en av de vanligaste sorterna av tickor så de har inte varit några större problem att hitta. Men de jag har hittat har inte varit av så bra kvalitet. De har antingen varit så gamla att de ser upplösta och liksom kletiga ut inuti när jag har delat på dem. Eller så har de varit fulla av mask.

Klibbtickor börjar sina liv som en ljus till gulaktig klump på (oftast) döda granstammar. Efter hand som de växer förblir den yngsta tillväxtzonen längst ner ljus. Men ovanför övergår den till orange som blir mörkare och mörkare högre upp. Det här tycker jag gör klibbtickan till en väldigt vacker ticka. På undersidan kan man ibland se något märkligt, nämligen guttation. Det är droppar med växtsaft som inte avdunstat. Om man smakar på klibbtickans guttation ska den ha en fruktig smak. De klibbtickor jag har plockat har inte haft någon guttation men när jag ser det nästa gång ska jag smaka.

Efter att ha plockat ett antal klibbtickor har jag i alla fall hittat en som var helt okej. Och som namnet antyder är den klibbig, det känns som att den har tagit upp kåda från den gran den vuxit på. Den är klibbig både på utsidan och insidan. Den skärbräda jag skar upp tickan på fick fläckar från ovansidan på tickan som inte gick bort i diskmaskinen. Men det gick som tur är att ta bort för hand. Jag skar klibbtickan i små kuber på ett par millimeters storlek sen torkade jag bitarna på ett papper. De torkade snabbt och efter ett par dagar var de helt torra. Jag använder bitarna när jag kokar te på sprängticka då har jag i några bitar klibbticka också.

Anledningen till att jag vill göra te på klibbticka är att det innehåller en rad ämnen som ger stora hälsofördelar. Eftersom tickan använts traditionellt i naturmedicin har forskare även intresserat sig för eventuella medicinska egenskaper. De resultat man hittat tyder på att klibbticka innehåller ämnen som är:

  • Antiinflammatoriska
  • Tumörhämmande
  • Stimulerar immunsystemet
  • Antihistaminverkande
  • Antioxidant
  • Minskar bildandet av små blodkärl i tumörer
  • Blodstillande

En rad olika ämnen antas ligga bakom de här positiva effekterna. Några giftiga ämnen innehåller inte tickan heller.

Jag har provat att koka te på enbart klibbticka och ger då ett te med utpräglad svampsmak. Blandat med sprängtickete går det inte att känna någon smak utöver den från sprängticka.

Tranbär

Tranbär

Så här års finns inte så mycket att samla i naturen. Men det finns ett bär som man kan plocka ända fram till våren och det är tranbär. Tranbäret växer på myrar i mossan och ligger ett och ett på mossan och är därför ganska otacksamma att plocka. Nu när vi var i Dalarna hittade jag en myr med ganska mycket tranbär. Som sagt så kan tranbären hålla sig fina hela vintern vilket innebär att man kan plocka dem efter att frosten har kommit. Vissa anser till och med att bären blir godare av att det utsatts för frost innan man plockar dem. Det var frost när jag plockade tranbären och jag fick lov att trycka ner pekfingret i den frusna mossan för att komma åt att få upp varje enskilt tranbär. Men de var fina trots frosten.

Jag hade tålamod nog för att plocka ungefär en deciliter. Det blev ganska kallt åt fingrarna. Men nästa år vet jag var jag ska bege mig för att hitta tranbär och då ska jag göra det tidigare på hösten.

Tranbär är som alla skogsbär väldigt nyttiga och ska vara bra mot urinvägsinfektioner. Om man plockar dem själv får man även tillbringa en hel del tid i skogen och bara det är ju nyttigt.

Juletider

Vinterberg

Dan innan julafton har vi åkt till Dalarna. På julafton går jag ut själv en stund och går ner till ån. Jag tänker att det kanske finns något som jag kan plocka trots allt. Det har ju inte kommit någon snö än, marken är bar och det är 8 grader varmt. Jag tittar efter där humleblomstren växer på somrarna men jag kan inte hitta några spår efter dem. Det är en massa visset gräs och sånt som inte går att identifiera. På andra sidan ån växer några granar bland lövträden. Jag har tänkt plocka klibbticka ett tag nu men inte varit ute så mycket i skogen. Det kanske växer på någon av granarna tänker jag. Men det gör det inte. Istället upptäcker jag en jättestor sprängticka på en björk och jag som varit där förut och letat sprängticka. Jag måste ha gått förbi precis på andra sidan av björken med sprängtickan utan att upptäcka den. Men nu har jag så mycket hemma så jag behöver inte mera. Jag tar bara kort på den och lägger på minnet vart den finns. Hittar även en rejält stor fnöskticka och tänker att någon dag ska jag testa att göra fnöske också. Men lämnar den till sitt öde. Efter en stund börjar det regna, det känns lite trist så jag går hem igen. Hem till julfirandet med släkt och familj.

I julklapp har jag fått en kurs i skogsträdgårdsodling i Stjärnsund. En till anledning att skaffa ett torp med rejält stor trädgård på landet.

Det blir inte så mycket skrivet på Skogskraft så här års, det är för mörkt att ge sig ut på helgmorgnarna och det blir lätt att vi kurar hemma på helgerna.

Sveriges nya folkreligion

ReligionMänniskor söker sig till naturen av alla möjliga anledningar. Oftast rekreation i någon form, men så är det inte alltid. I vissa fall är det en negativ händelse som får människor att söka sig ut i naturen. Undersökningar har visat att människor som råkat ut för en traumatisk händelse helst av allt vänder sig till naturen för bearbeta de känslor händelsen resulterat i. Den undersökning jag tagit del av tillfrågades personer som drabbats av cancer vad de gjorde för att hantera situationen. 68 procent svarade att den tid de tillbringat i naturen hade hjälpt dem att må bättre under och efter sjukdomen. Så lite som 14 procent angav att de vände sig till kyrkan för att få stöd.

De här siffrorna gäller Sverige men jag misstänker att de är ganska representativa för hela Norden och kanske andra länder med. Att det är så få som söker sig till kyrkan när det krisar är ganska unikt för Sverige, få andra länder är lika sekulariserade. Vi har det ett av de lägsta antalet som anger sig vara religiösa i hela världen. Endast 17 procent anser att religion spelar en viktig roll i deras liv.

Kanske kan det finnas ett samband mellan den låga traditionella religiositeten och det stora naturintresset. Om man i naturen får det som traditionellt varit det kyrkan erbjudit nämligen andlighet och en känsla av att tillhöra ett större sammanhang, då tycker jag att man kan tala om en religiös upplevelse att vara i naturen.

Det skulle kunna vara så att vi i Sverige alltid har känt så inför naturen men samtidigt har gått i kyrkan för att det var så man skulle göra. Eller så kan det vara så att i takt med att intresset för de traditionella religiösa samfunden har minskat har naturen tagit dess plats. I det senare fallet tycker jag att man kan tala om att Sverige inte längre har kristendomen som är den rådande folkreligionen. Det är istället vördnaden av naturen som är den religion som är den stora folkreligionen.

Men det handlar inte så mycket om övernaturliga krafter utan mer om att känna andlighet och att vara en del av det stora.

Björkticka (Piptoporus betulinus)

BjörktickaNär jag först upptäckte att man kan göra te och dricka av sprängtickor (som jag inte ens visste vad det var för ett år sedan) hade jag ingen aning om att det även finns flera andra tickor som går att använda på samma sätt. Den ticka som jag nu fokuserat på växer i stort sett enbart på björk vilket också hörs på namnet björkticka. En fördel med björktickor är att de inte alls är lika svåra att hitta som sprängtickor är. De är så vanliga att om du bara har tillgång till en björkskog så kommer du att hitta björktickor. Små björktickor är en rund vit utväxt, när de blir äldre blir de plattare och blir mer grå eller brunaktiga på översidan. Björktickor börjar växa på hösten men lever i upp till ett och ett halvt år. Så det går att hitta tickor året runt. De är bäst när de är lite mindre. De växer på döda eller försvagade björkar och är parasiter på de levande björkarna. När björken dör kommer de istället att övergå till att bryta ner den döda veden och ta sin näring därifrån. De går alltså att hitta på både döda och levande björkar. Men om man hittar den på en levande björk kan man vara säker på att den inte kommer att leva så länge till.

Att människan använt sig av björkticka i över 5000 år vet vi eftersom Ötzi ismannen hade två bitar björkticka uppträdd på ett lädersnöre. Man vet inte varför han hade björkticka med sig men arkeologerna gissar att han använde den för att behandla sig själv för piskmask de inälvsparasiter han led av. Björktickor har även använts som nåldyna och som strigel för att vässa rakknivar förr. Man har även gjort fnöske på björktickor även om det mest är fnösktickor man förknippar med sådan användning.

Björktickor är inte giftiga men är lite för hårda för att passa som mat. De har en aningen bitter smak och luktar svagt av svamp. Eftersom de inte är så roliga att äta är det bästa sättet att komma åt de hälsosamma beståndsdelarna att koka te på dem. Jag har börjat blanda björkticka i mitt sprängtickete. Jag känner ingen skillnad i smaken men teet blir nyttigare.

När jag säger att teet blir nyttigare undrar ni säkert hur jag kan veta det. Och som tur är forskas det ganska mycket om vilka hälsoegenskaper olika svampar kan tänkas ha. Extrakt från björkticka har i forskning visat sig ha antiinflammatoriska egenskaper, hämma tillväxt av cancertumörer, trigga så kallad programmerad celldöd hos cancerceller, ökar antalet NK-celler, antivirala egenskaper och antibakteriell. Det går utmärkt att göra plåster av färska björktickor. Här är en film som visar hur man kan göra: https://www.youtube.com/watch?v=oXXyXaxP72Y

Jag har bara varit ut och plockat björktickor en gång och hittade då tillräckligt. Jag vill inte göra som när jag plockade sprängtickor att jag tar mer än vad jag behöver. Jag hittade tre, fyra stycken och bäst är det om de är lite yngre eftersom de äldre kan vara mask eller snigelangripna. En av de jag plockade hade några maskhål som jag skar bort. Resten skivade jag tunt och lade att torka på ett tidningspapper. Det torkade snabbt, på vecka var det helt torra. Då skar jag dem med kniv i små små bitar. Det var ett riktigt jobbigt arbete, ungefär som att skära i kork. Nästa gång ska jag försöka finfördela dem när de är färska då var de betydlig lättare att skära.

Björticka2Enligt allemansrätten får man inte plocka tickor från levande träd och jag vet faktiskt inte om det är tillåtet att plocka från döda träd. Om du vill vara säker så fråga markägaren om lov först. Men när det gäller björktickor har jag svårt att tro att någon markägare kan ha något att invända då det kommersiella värdet är obefintligt. Se bara till att inte skada levande träd när du plockar.

Årets bär

BärNu är sommaren och hösten definitivt förbi. Och i och med det är alla bär som jag haft chansen att plocka borta (nästan). Jag hoppas fortfarande på att jag ska få en chans på att gå ut och leta tranbär. Men då måste vi åka till Dalarna och det kommer vi bara att göra en gång till innan Jul. När jag tänker tillbaka på alla olika sorters bär som jag plockat blir det en del. Speciellt om jag räknar med de som jag bara plockat och stoppat direkt i munnen när jag varit ute i skogen. Jag ska försöka komma ihåg alla:

  • Blåbär
  • Lingon
  • Skogshallon
  • Nypon
  • Smultron
  • Stenbär
  • Rönnbär
  • Kråkbär

Nästa år ska jag också försöka plocka tranbär, hjortron, björnbär och havtorn. Om jag hittar några av dessa vill säga.

Skrynkliga rönnbär

Rönnbär2Nu har äntligen mina rönnbär torkat. Det tog lång tid, jag har haft dem liggande på en tidning och haft en liten fläkt som blåst över dem. Men ändå har det tagit ca 3 veckor. Jag borde ha delat dem i två delar då hade det nog gått snabbare att få dem torra. Nu ser de i alla fall ut som orangea russin. Men jag kan erkänna att de är långt i från lika goda som russin. Beskheten har inte minskat speciellt mycket av infrysningen och torkningen. Men jag tror att lite sötma har kommit fram när de fick ligga i frysen ett dygn. De är för beska för att äta som de är. Men jag har tagit några och hackat fint och lagt i min müsli. Då kommer inte den beska smaken fram lika mycket.

Det blev ungefär två deciliter torkade rönnbär så det kommer inte att räcka hela vintern. Men lite nyttigheter får jag i alla fall ut.